3 år sedan: För tre år sedan började vår lilla historia. För att jag ska kunna berätta den ska ni kunna fyra namn

• Carina (Shainis fodervärd under den tiden)
• Sofia (Min syster och Hadjis medryttare)
• Hadji (Carinas egna häst och min systers skötarhäst)
• Susanne (Shainis nuvarande ägare)

Allt började när Carinas dåvarande häst fick åka till hästhimlen, då det bestämdes att ta hem en foderhäst. Jag fick förfrågan då om att bli medryttare på den kommande hästen. Jag kommer ihåg så väl första gången jag såg henne. Det var kärlek vid första ögonkastet även fast hon var lite rund om magen och dåligt med muskler. En söt liten prickikorvhäst med ingen man och ett stort poff som pannlugg. 

Det tog en stund innan jag fick rida henne eftersom Carina och hennes döttrar skulle få kontakt med henne. Men jag borstade och myste med henne så ofta jag kunde. När jag väl kunde börja rida henne var det ingen häst med kondision kan jag lova. Nej vilket dåligt flås hon hade.Vi kunde trava några meter innan hon flåsade som om hon skulle ramla ihop. Eftersom hon hade så dålig kondision tog det minst ca tre månader innan jag ens kunde galoppera på henne. 

Men tiden tar sina spår och till slut kunde hon hänga med i Hadjis takter (och det är riktigt bra)

 

Detta år samlade jag, Shaini, Sofia och Hadji på oss minnen. Galopptävling på våren, Låtsas hopp och dressyrtävling på sommaren (eftersom Shaini är triangelmärkt), Härliga dressyrpass på hösten och rida barbacka i snön på Vintern. Jag älskade den tiden när jag och Sofia kunde rida tillsammans. Verkligheten försvann och det var bara vi för ögonblicket. Härliga tider. 

 

Här kom nedslaget. Ett sms, och min värld rasade samman. Kommer ihåg så väl på morgonen när Carina skrev att Shaini skulle säljas och hon skulle inte bli ägaren. Vi hade Nationella prov den dagen. Bet ihop, gick in och fixade det där förbannade provet och på rasterna grät jag floder. Flera dagar efteråt grät jag efter skolan och var arg på allt, hela världen. Töntigt att gråta över en häst? Ja? Nej.. Hon var och är min bästa vän.

 

Iallafall så köpte Susanne henne och hon ställdes i min bästa kompis stall Liffland. En månad utan Shaini, sen fick jag förfrågan om att bli skötare på henne. Mitt liv blev perfekt, 

1. Jag fick tillbaka shaini

2. Hon stod i min bästa kompis stall

Jag älskade den tiden, underbar häst, underbart stall, underbart folk. Längtar så mycket tillbaka dit. Jag trivdes som fisken i vattnet i det stallet men tyvärr var det inte detsamma med Susanne så med en massa om och men så flyttade hon därifrån med jag som en vante efter.