Längesen
2014-01-29 ♥ 22:53:07
Stallet
2014-01-25 ♥ 21:07:55
1 och en halv...
2014-01-25 ♥ 21:02:13
Mariebergsskogen
2014-01-24 ♥ 09:14:39
Presentation av Shaini
2014-01-22 ♥ 17:30:00
Om den här hästen skulle jag kunna skriva en hel bok. Efter tre år får man många minnen! Och jag hoppas det blir fler! Shaini och jag passar som handen i hansken. Har fått höra att när de ser henne ser dem mig!
3 år sedan: För tre år sedan började vår lilla historia. För att jag ska kunna berätta den ska ni kunna fyra namn
- Carina (Shainis fodervärd under den tiden)
- Sofia (Min syster och Hadjis medryttare)
- Hadji (Carinas egna häst och min systers skötarhäst)
- Susanne (Shainis nuvarande ägare)
Allt började när Carinas dåvarande häst fick åka till hästhimlen, då det bestämdes att ta hem en foderhäst. Jag fick förfrågan då om att bli medryttare på den kommande hästen. Jag kommer ihåg så väl första gången jag såg henne. Det var kärlek vid första ögonkastet även fast hon var lite rund om magen och dåligt med muskler. En söt liten prickikorvhäst med ingen man och ett stort poff som pannlugg.
Det tog en stund innan jag fick rida henne eftersom Carina och hennes döttrar skulle få kontakt med henne. Men jag borstade och myste med henne så ofta jag kunde. När jag väl kunde börja rida henne var det ingen häst med kondision kan jag lova. Nej vilket dåligt flås hon hade.Vi kunde trava några meter innan hon flåsade som om hon skulle ramla ihop. Eftersom hon hade så dålig kondision tog det minst ca tre månader innan jag ens kunde galoppera på henne.
Men tiden tar sina spår och till slut kunde hon hänga med i Hadjis takter (och det är riktigt bra)
2 år sedan:
Detta år samlade jag, Shaini, Sofia och Hadji på oss minnen. Galopptävling på våren, Låtsas hopp och dressyrtävling på sommaren (eftersom Shaini är triangelmärkt), Härliga dressyrpass på hösten och rida barbacka i snön på Vintern. Jag älskade den tiden när jag och Sofia kunde rida tillsammans. Verkligheten försvann och det var bara vi för ögonblicket. Härliga tider. 
1 år sedan:
Här kom nedslaget. Ett sms, och min värld rasade samman. Kommer ihåg så väl på morgonen när Carina skrev att Shaini skulle säljas och hon skulle inte bli ägaren. Vi hade Nationella prov den dagen. Bet ihop, gick in och fixade det där förbannade provet och på rasterna grät jag floder. Flera dagar efteråt grät jag efter skolan och var arg på allt, hela världen. Töntigt att gråta över en häst? Ja? Nej.. Hon var och är min bästa vän.
Iallafall så köpte Susanne henne och hon ställdes i min bästa kompis stall Liffland. En månad utan Shaini, sen fick jag förfrågan om att bli skötare på henne. Mitt liv blev perfekt,
1. Jag fick tillbaka shaini
2. Hon stod i min bästa kompis stall
Jag älskade den tiden, underbar häst, underbart stall, underbart folk. Längtar så mycket tillbaka dit. Jag trivdes som fisken i vattnet i det stallet men tyvärr var det inte detsamma med Susanne så med en massa om och men så flyttade hon därifrån med jag som en vante efter.
Nu:
Nu står Shaini i ett stall som ligger lite närmare än vad Liffland gjorde. Det är jättegoa personer där med men inte riktigt i min ålderskrets. Det är väldigt fina ridvägar där och det kan vara skönt med lugnet ibland. Och det bästa är att jag kan rida och möta min syster eftersom det ligger så pass nära där Hadji står! :)
Presentation av Corona
2014-01-21 ♥ 18:39:00
Jag har inga egna hästar utan jag sköter två fina ponnysar. Corona rider jag på veckorna på lillerud och hemma i kristinehamn rider jag Shaini!
Corona är en 19-årig, enögd D-ponny sto. Har faktiskt inte ridigt henne så länge, vad kan det vara, två månader? tiden går så fort! Man kan säga att hon är en typiskt ponnysto med stark psyke. Att förlora ett öga är ju inte det lättaste?
Vår historia började med att jag provred ett sto som behövde medryttare. För att göra en berättelse kort så såg Johanna (Coronas ägare) mig rida, och hörde av sig om jag kunde tänkas provrida henne. Första gången jag provred henne tyckte jag inte att det gick något bra, men Johanna tyckte att det gick bra, så jag tyckte det var värt att prova. Ja, och som ni nog förstår så fortsatte jag efter "provtiden". Vissa dagar gick det bra, vissa dagar gick det mindre bra.
Men det senaste gångerna har det gått bäst. uh, vilken häst! "Knapparna" är hittade och hon går som en klocka!
Jag är väldigt glad över att jag fick bli medryttare på Corona. Dels för att det inte är många som får chansen att bli skötare på Lillerud. Lite hästar och många valmöjligheter för ägarna. Men mest för att hon är en speciell häst. Inte en sådan som kröker på nacken och går runt ridspåret som en robot. Hon kräver något av en själv. Om jag jobbar henne rätt så gör hon rätt. Hon gör inte något gratis. Corona är verkligen one of a kind!
Mys
2014-01-21 ♥ 00:03:51
Nöjd
2014-01-20 ♥ 19:25:25
Corona
2014-01-20 ♥ 13:15:03
Traktor
2014-01-17 ♥ 10:29:21
Friskis & Svettis
2014-01-14 ♥ 21:55:20
Träning
2014-01-14 ♥ 14:23:45
Djurens biologi
2014-01-13 ♥ 10:18:36
Lillerud
2014-01-12 ♥ 17:05:33
Hungergames
2014-01-12 ♥ 11:30:47
